Röd vinterängel handlar bland annat om Mimmi och Micke samt den psykiskt sjuke Jailson. Genom sitt handlande förstör Jailson en rad människors liv. Till dessa personer hör Micke och hans familj.
För ett tag sedan blev jag kontaktad av
Tove Birkeland Brandt, som undrade om jag hade lust att läsa hennes debutbok
Röd vinterängel samt även hennes makes debutbok. Eftersom jag själv skriver vet jag hur uppskattat det är med feedback och därför tackade jag ja till att läsa och skriva om dessa böcker. Kort därpå damp båda böckerna ned i min inkorg.
Ganska snart insåg jag att Röd vinterängel inte var en bok för mig. I den epub-fil som jag fick skickad till mig, dryper varje sida av satsradningar. Efter att min svensklärare på gymnasiet fick mig att sluta satsrada själv, har jag väldigt svårt för satsradningar i böcker. Jag reagerar ganska negativt på det eftersom jag anser att det ser slarvigt ut. Ovanpå det förekommer det en del andra språkliga missar och dessutom väljer hon att berätta saker och ting istället för att gestalta det. Exempelvis talas det om en person som har ett tyskt namn. Förutom att hon förklarar att han bryter på tyska (vilket är helt och hållet godtagbart i mina ögon) lägger hon även till förklaringen att han är från Tyskland. Just det hade hon kunnat hoppa över, för som läsare känns det nästan som att bli dumförklarad. Det känns som att hon inte riktigt litar på att jag själv kan dra slutsatsen att han är från Tyskland. Jag ska inte längre uppehålla mig vid det språkliga, men jag hoppas att hon jobbar på det till nästa bok.
Något annat som gjorde mig upprörd var två rena faktafel och jag respekterar att hon i slutet av boken skriver att hon inte påstår att faktadelarna i boken är korrekta till hundra procent, men vissa saker är ändå så pass lätta att kolla upp att jag anser att man som författare har ett visst ansvar att se till att just de sakerna blir korrekt beskrivna. Exempelvis antydde hon att en åklagare arbetar på domstolen och utfärdar domstolsordrar. I Sverige utfärdas inga "domstolsordrar". Däremot kan rätten (domare samt i vissa fall även x antal nämndemän) fatta ett beslut, men det är lite av en annan sak. En åklagare arbetar på en åklagarkammare, som är en del av Åklagarmyndigheten och därmed en helt annan myndighet än Sveriges Domstolar. Sedan reagerade jag starkt på hennes beskrivning av när en person döms till rättspsykiatrisk vård - där var det fel från början till slut.
Jag försökte verkligen hitta något positivt med boken, för det är mycket roligare och trevligare att säga något positivt än att behöva säga något negativt, men tyvärr lyckades jag inte. Varken berättelsen eller karaktärerna (där de flesta tydligen var väldigt heta och snygga) lyckades gripa tag i mig och få mig intresserad. Jag kollade på andra omdömen, för jag verkade vara väldigt ensam om att inte tycka om boken. Jag ville veta vad det var jag missade. Dock kändes det som en liten tröst när inte heller
Annika (vars blogg jag förresten följer) verkade fastna för boken.
Innan jag publicerade det här inlägget, skrev jag till Tove Birkeland Brandt och framförde mina synpunkter och undrade om det kanske kunde vara så att jag fått fel fil? Att jag fått den fil som inte var redigerad? Hon skickade en ny fil och bad mig att titta på den för att sedan kunna ge henne "en rättvis bedömning". Jag ögnade igenom den nya filen lite snabbt innan jag skrev det här inlägget, men såvitt jag kan se var det exakt samma fil som jag fick tidigare. För tillfället har jag inte tid att läsa den nya filen, utan det får vänta till senare. Men förutom att skicka mig en ny fil, skickade hon även en länk till en video på YouTube som handlar om satsradning. Jag tycker att den sortens respons är väldigt märklig, men någon förklaring har jag inte fått (trots att jag har skrivit och frågat vad hon menade med det).
Dagens citat:
"Ju mer vi bryr oss om andras välbefinnande, desto större blir vårt eget."
(Dalai Lama)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
