Trots att jag gillar att skriva, och därför borde ha lätt för att uttrycka mig, kan jag inte alltid sätta ord på vad jag känner. När jag lyssnar på Sarah Dawn Finers Kärleksvisan, tycker jag att hon lyckas fånga upp en del av det jag känner för älsklingen. Hon sjöng den på kronprinsessan Victorias och Daniels bröllop. Jag förstår varför. Det är en passande bröllopslåt.
Vad jag helt enkelt vill ha sagt är att dagens inlägg tillägnas älsklingen. Tack för att du finns i mitt liv. <3
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.
För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.
För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.
Dagens citat:
"Påminn dig själv dagligen att det inte finns någon väg till lycka: lycka är vägen."
(Wayne Dyer)
Ha det så bra!
Kramar
Jessie
